Kraven på en Team Chasing-bana är unika för sporten och skiljer sig från fälttävlan, jaktritt eller hinderlöpning men de grundläggande principerna för hindrens utformning är desamma.

Bansträckning

Det finns alltid naturliga begränsningar i den plats som finns till förfogande för att lägga en bana och därmed måste nästan alltid en del kompromisser göras. De viktigaste kraven vid planering av en Team Chasing-bana är följande:

  • Överblick av banan för åskådarna
  • En god säkerhet för åskådarna
  • Möjlighet att fordon för veterinär, sjukvårdspersonal och hinderreparation kan förflytta sig på banan.
  • Att framhoppning och uppvärmning finns nära starten
  • Att högtalarsystemet inkluderar hästtransportparkeringen
  • Avspärrning medelst plastband eller liknande band eller snöre, som inte skadar om en häst skulle gå emot dem, för avspärrning av områden för ridning.
  • Avspärrning för att skapa säkra och tacksamma områden för publik.
  • Att det efter målgång finnas tillräckligt med utrymme för att avstanna hästarna i ett område utan åskådare.
  • Bansträckningen bör anordnas på en sträcka på 1500 – 3200 m och med 12 upp till max 30 hinder.

Banbyggnad, generellt

Det viktigaste att komma ihåg när man bygger en Team Chasing-bana är att använda ärliga hinder av god kvalitet. Team Chasing är en tävling som avgörs med tid. Banan bör därför byggas med detta i åtanke. Banbyggaren bör dels använda terrängen, t ex vattenpassager, dels utforma banan så att farten minskas till en säker och anpassad fart med tanke på hindrens placering och utformning. Speciell uppmärksamhet måste fästas vid svängar, så att dessa läggs på bra underlag och är lagom snäva för att minska farten men inte så snäva att det uppstår en risk.  Banan skall vara likadan för det sista startande laget som för den första. För att säkerställa detta bör hänsyn tas till avsprångspunkter och landningar och säkerställa att de är ofördärvade och inte riskerar att bli alltför djupa och halkiga i vått väder.

Hinder

Hindermaterial skall vara kraftigt då det kommer minimera reparationer under dagen. Tillgänglighet till och kvalitet på reparationsmaterial bör planeras nog i förväg. Alla hinder ska ha goda marklinjer. Det första hindret bör vara brett, inbjudande och rakt på från start. Naturliga hinder bör utnyttjas, särskilt häckar.
Grönska i hinderkanterna gör att hästarna hoppar bättre och skyddar hästen. Klippning av hindret förbättrar utseendet på banan. En julgran eller björkruska på vardera sidan av hindret hjälper styrning på hindret och skyddar inflaggningen.
Smala ensamma hinder bör undvikas. Hinder bör vara tillräckligt brett för mer än en tävlande att hoppa samtidigt (ca 6 meter är idealiskt). Bommar skall säkras. Bommarna ska vara bastanta stora nog för att inte gå sönder under normala omständigheter. Marklinje-bommar bör alltid finnas på framsidan av häckar. Bommar som placeras bakom stolpar är farliga och ska alltås undvikas. Förstärk eller markera aldrig ett naturligt hinder med en hög bom. Använd en markerad fast marklinje och bommar till två tredjedelar av höjden på häcken. Stolpar och bommar i hinder måste byggas så att hindret  inte blir för ”luftigt”. Telefonstolpar är det bästa virke som kan användas och bör bindas ihopa, ej spikas.
Diken skall ha fast underlag med bra stöd för banken, vara väl avgränsade, helst med en bom på avsprångssidan och gräset klippt så att diket är lätt att se.
Vattenhinder bör ha fast botten och bankar. Hopp ur vatten bör undvikas. Vid hopp i vatten bör maximala vattendjupet inte överstiga 30 cm. Vattendjupet kan dock succesivt bli större när hästarna väl kommit i vattnet.
Storleken på hinder är inte så viktigt om det är konsekvent. Ett större välbyggt hinder hoppas i allmänhet bättre eftersom hästarna kan bedöma ett större hinder lättare vid högre hastighet än ett mindre, vilket ligger under deras ögonhöjd.
Undvik en eller två stora hinder i en bana som annars innehåller förhållandevis mindre hinder..
Fålla rekommenderas halvvägs runt banan för att minska farten och för att understryka nödvändigheten av koordinerat lagridning.
Häckar bör användas för de hinder som skall hoppas samtidigt. Häckens fasta del rekommenderas till 60 cm och lutningen bör maximalt vara 60 grader. Jordvallar med häck på toppen fungerar bra om avsprångspunkten ligger lika långt från hindrets bas vid dess högsta punkt som hindret är högt. Rislådor som sticker upp ovanför jordvallen på bör undvikas. En bra marklinje, med bom eller planka och eventuellt en markeringsplanka på ca 50 cm höjd är att föredra.
Ett lämpligt övningshinder av samma karaktär som hindrena på banan bör finnas i samlingspaddocken.

Följande anses vara farligt och bör undvikas:

  • Stora halmbalar eller enbart halmbalar som hinder.
  • Däck som ej säkrats i hinder
  • Smala hinder i vatten.
  • Hopp nära träd eller i skog.
  • Galopperande genom oskyddade eller smala grindpassager.
  • Stor andel oskyddad del i mekaniskt klippta häckar.
  • Stängsel och tråd i eller för nära ett hinder.
  • Korsande vägar på banan av olika tävlande lag.
  • Användning av avspärrningsband som inte lätt går sönder.
  • Upprättstående hinder utan goda marklinjer.
  • Tunna material i hinder som uppmuntrar hästarna att slarva.

Konsultation

Konsultera TCS innan en ny bana skall byggas. Vi hjälper gärna till och kan även ge konsultation på distans, förutsatt att den lokala banbyggaren är någorlunda van vid och kunnig inom anläggande av banor inom andra discipliner.

Vi rekommenderar också lokala banbyggare att införskaffa boken ”Course Design and Construction for Horse Trials” edition Mary Gordon-Watson. (Threshold Books, 1987). .